Slotts Lax – Dom i överklagan – Fiska i Dalarna Forum

Dela

594

Som jag skrev i förra inlägget så gick Mark och miljödomstolen emot Miljöprövningsdelegationens tidigare beslut gällande att inte utdela förlängning av tillståndet att odla och vinterhålla fisk i Slotts Lax odling i Björka i Siljan.

Slotts Lax överklagan ger alltså verkan att de kan fortsätta sin verksamhet på nämnda ställe. För den som är intresserad av att läsa domen i sin helhet så finns den här…

“

NACKA TINGSRÄTT Mark- och miljödomstolen DOM 2020-10-12 meddelad i Nacka Mål nr M 15-20 Dok.Id 659149 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 69 131 07 Nacka Sicklastråket 1 08-561 656 30 måndag – fredag E 08:00–16:30 -post: mmd.nacka.avdelning3@dom.se www.nackatingsratt.domstol.se

PARTER Klagande Slotts Lax AB, 556379-2638, Ängesgårdarna 99, 791 68 Borlänge Ombud: Advokat Joel Mårtensson och jur.kand. Helles Stoytcheva Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB, Box 1711, 111 87 Stockholm Motpart Länsstyrelsen i Dalarnas län, 791 84 Falun

ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Dalarnas län, Miljöprövningsdelegationens beslut den 12 december 2019 i ärende nr 551-1595-2019, se bilaga 1 SAKEN Tillstånd till fortsatt och utökad fiskodling på fastigheterna Björka 52:1 och 52:2 i Mora kommun. ____________

DOMSLUT Tillstånd Med ändring av det överklagade beslutet meddelar mark- och miljödomstolen Slotts Lax AB tillstånd enligt miljöbalken till fortsatt fiskodling och övervintring av fisk, inklusive hantering av animaliskt avfall, i anslutning till fastigheterna Björka 52:1 och 52:2 i Mora kommun. Årlig förbrukning av fiskfoder får uppgå till maximalt 1 300 ton. Miljökonsekvensbeskrivningen godkänns. Tillståndet gäller i 15 år från lagakraftvunnen dom. Målet återförvisas i övrigt till miljöprövningsdelegationen för föreskrivande av villkor och därmed sammanhängande frågor för slutlig reglering av tillståndet. _____________

NACKA TINGSRÄTT DOM M 15-20 Mark- och miljödomstolen

YRKANDEN M.M.

Slotts Lax AB (bolaget) har överklagat miljöprövningsdelegationen i Dalarnas läns (miljöprövningsdelegationens) beslut. Bolaget har i första hand yrkat att mark- och miljödomstolen ska bevilja tillstånd till fortsatt och utökad fiskodling och övervintring av fisk på fastigheterna Björka 52:1 och 52:2 i Mora kommun utan angivande av maximal foderförbrukning, men med villkor om högsta tillåtna fosforutsläpp och med en tidsbegränsning om 20 år från det att tillståndet vinner laga kraft. I andra hand har bolaget yrkat att tillstånd ska ges med en maximal foderförbrukning om 2 800 ton per kalenderår med en tidsbegränsning om 20 år från det att tillståndet vinner laga kraft. I tredje hand har bolaget yrkat att tillstånd meddelas för en maximal foderförbrukning om 1 300 ton per kalenderår (motsvarande nuvarande tillstånd) och med en tidsbegränsning om 15 år från det att tillståndet vinner laga kraft. Länsstyrelsen i Dalarnas län (länsstyrelsen) har motsatt sig ändring av det överklagade beslutet.

BOLAGETS FÖRSLAG TILL VILLKOR

Allmänt

1.Verksamheten ska bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med vad bolaget angivit i ansökningshandlingarna samt i övrigt åtagit sig i ärendet. Foder, skötsel och avfall

2. Utsläpp av fosfor från anläggningen får som årsmedelvärde inte överskrida 13 100 kg per år beräknat enligt formeln L0P*(FK*CI-CR)*10. Där L står för fosforutsläppet (kg), P för fiskproduktion (netto, ton), FK för Foderkoefficient, CI för koncentration av fosfor i foder (%) och CR för koncentration av fosfor i fisk (%). CR uppgår vanligtvis till 0,4 % (Naturvårdsverket 1993).

3. Död fisk som flyter på ytan av odlingskassarna ska under produktionssäsongen (maj-oktober) avlägsnas och dokumenteras en gång per dag. Under övrig tid, av period med öppet vatten, ska avlägsnandet och dokumentationen ske minst en gång per vecka. Undantag för avlägsnande av död fisk kan medges av tillsynsmyndigheten efter anmälan.

4. Avfall som uppkommer i verksamheten ska transporteras och omhändertas på ett sätt som är godkänt för respektive avfall.

5. Odlingskassarna ska under perioder med öppet vatten utrustas med fågelnät eller annan likvärdig anordning i syfte att förhindra både ansamlingar av fåglar och att fåglarna får kontakt med den odlade fisken. Undantag på grund av säkerhetsskäl kan medges av tillsynsmyndigheten efter anmälan.

Kemikalier

6. Kemikalier ska hanteras på torr och mot omgivningen tät plats så att ett eventuellt läckage inte kan förorena mark eller grundvatten.

Buller

7. Buller från anläggningen får som begränsningsvärde inte ge upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid närmaste bostäder än: 50 dB(A) kl. 07:00-22:00 helgfria vardagar 45 dB(A) kl. 18:00-22:00 helgfria vardagar 40 dB(A) övrig tid. Momentana ljud nattetid (kl. 22:00-07:00) får inte överskrida 55 dB(A).

Utsläpp till vatten

8. Bolaget ska inge ett reviderat kontrollprogram till tillsynsmyndigheten senast sex månader efter att bolaget tagit tillståndet i anspråk. Kontrollprogrammet ska möjliggöra att relevanta miljöeffekter från verksamheten följs upp under tillståndstiden. En återkommande utvärdering av verksamhetens miljöpåverkan ska ske vart tredje år efter att tillståndet tagits i bruk och denna ska redovisas i samband med årlig miljörapport och tillsändas tillsynsmyndigheten.

Upphörande av verksamhet

9. En avslutningsplan ska skickas in till tillsynsmyndigheten i god tid innan verksamheten i sin helhet eller delar av denna upphör. Bolaget föreslår att mark- och miljödomstolen skjuter upp avgörandet om slutliga villkor avseende

i. uppsamling och rening av foderspill och fekalier från odlingskassar respektive fosforinnehåll i foder,

ii. utformning av odlingskassar och annan utrustning med avseende på rymningssäkerhet och

iii. rotering av odlingskassar inom verksamhetsområdet, samt meddelar utredningsvillkor (U1-U3) enligt följande.

U1.

Bolaget ska utreda möjligheten att minska verksamhetens utsläpp av partiklar och näringsämnen från kassar. Utredningen ska omfatta metoder och tekniker för uppsamling och rening av foderspill och fekalier. Utredningen ska även omfatta användandet av fodersorter med låga fosforhalter (<0,7 %). Bolaget ska utvärdera och jämföra metodernas och teknikernas respektive fodersorternas tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningar.

U2.

Bolaget ska utreda utformning och val odlingskassar och annan utrustning för att minska rymningsrisken. Utredningen ska omfatta odlingskassar och annan utrustning, såväl befintlig som sådan som är under utveckling. Bolaget ska utvärdera och jämföra utrustningarnas tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningar.

U3.

Bolaget ska utreda och utvärdera de tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för rotering av odlingskassar inom verksamhetsområdet. Utredningen ska omfatta växelvis placering av odlingskassarna i olika delar av verksamhetsområdet med förutbestämda intervall samt provtagning av bottensediment före, omedelbart efter samt viss tid efter användning av visst delområde.

Samtliga utredningar ska genomföras i samråd med tillsynsmyndigheten. Utredningarna tillsammans med förslag till slutliga villkor ska lämnas till miljöprövningsdelegationen senast fem år, vad avser U1 och U2, respektive sju år, vad avser U3, från den dag då tillståndet vinner laga kraft.

BOLAGETS ÅTAGANDEN

Uppbyggnad av utfodringssystem kommer att genomföras så att damm och smulor från fodret minimeras.

Avskiljning av helblod kommer att ske vid strupskärning av fisk.

Sköljvatten släpps ut i en strömsatt punkt för att minimera den lokala punktbelastningen.

Ett uppdaterat recipientkontrollprogram kommer att tas fram vilket inkluderar uppföljning av påverkan på bottensubstrat.

UTVECKLING AV TALAN

Slotts lax

Bolaget har utöver sina yrkanden föreslagit att mark- och miljödomstolen ska skjuta upp avgörandet om slutliga villkor avseende följande.

Uppsamling och rening av foderspill och fekalier från odlingskassar respektive fosforinnehåll i foder,

Utformning av odlingskassar och annan utrustning med avseende på rymningssäkerhet och

Rotering av odlingskassar inom verksamhetsområdet.

Bolaget har föreslagit att mark- och miljödomstolen ska meddela följande utredningsvillkor.

U1. Bolaget ska utreda möjligheten att minska verksamhetens utsläpp av partiklar och näringsämnen från kassar. Utredningen ska omfatta metoder och tekniker för uppsamling och rening av foderspill och fekalier. Utredningen ska även omfatta användandet av fodersorter med låga fosforhalter (<0,7 %). Bolaget ska utvärdera och jämföra metodernas och teknikernas respektive fodersorternas tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningar.

U2. Bolaget ska utreda utformning och val odlingskassar och annan utrustning för att minska rymningsrisken. Utredningen ska omfatta odlingskassar och annan utrustning, såväl befintlig som sådan som är under utveckling. Bolaget ska utvärdera och jämföra utrustningarnas tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningar.

U3. Bolaget ska utreda och utvärdera de tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för rotering av odlingskassar inom verksamhetsområdet. Utredningen ska omfatta växelvis placering av odlingskassarna i olika delar av verksamhetsområdet med förutbestämda intervall samt provtagning av bottensediment före, omedelbart efter samt viss tid efter användning av visst delområde.

Till stöd för sin talan har bolaget anfört i huvudsak följande.

Grunderna för ändring av beslutet Den sökta verksamhetens miljöpåverkan är acceptabel och medför endast mycket små negativa konsekvenser. Verksamhetens näringsbelastning ryms med mycket god marginal inom recipientens närsaltsutrymme. Verksamheten kommer inte att medföra någon försämring av den ekologiska statusen, inte heller på nivån för enskilda kvalitetsfaktorer, eller äventyra uppnående av god ekologisk status. Den valda lokaliseringen är lämplig för den sökta verksamheten, både vad gäller val av recipient och val av specifik plats. Lokaliseringen möjliggör fiskodling med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön, alternativt är det orimligt att som skyddsåtgärd kräva att verksamheten bedrivs vid annan lokalisering. För närvarande är användning av öppna kassar i första hand bästa möjliga teknik för den sökta verksamheten. Om öppna kassar inte ska anses utgöra bästa möjliga teknik är det i andra hand orimligt att kräva att någon annan teknik än öppna kassar ska användas i nu aktuellt fall.

Miljöprövningsdelegationens beslut

Miljöprövningsdelegationens utgångspunkt, att en verksamhet med utsläpp av näringsämnen som saknar rening inte kan tillåtas eftersom andra verksamheter har fått underkasta sig stränga utsläppskrav, är felaktig. Om en jämförelse görs med annan produktion av animaliska livsmedel, såsom kött från nöt, gris och lamm har sådan livsmedelsproduktion inte samma krav på rening trots att näringsläckaget till vatten från jordbrukets animalieproduktion enligt många studier är större än vattenbrukets räknat per kg producerat kött. Utgångspunkten kan inte heller vara vilka krav som är möjliga att ställa på andra typer av verksamheter utan det måste vara vilka krav som är möjliga att ställa på den sökta verksamheten.

Bolaget har omfattande redogjort för att odling i öppna kassar uppfyller kravet på bästa möjliga teknik. Det har inte framkommit något konkret underlag som indikerar att alternativ teknik, RAS-tekniken, är ekonomiskt möjlig att använda. För att en teknik ska anses vara industriellt tillgänglig är ett kriterium att den är ekonomiskt möjlig att använda. Någon avvägning om det är rimligt att kräva att RAS-teknik används har inte gjorts.

Miljöprövningsdelegationen har utan närmare redogörelse för skälen ändrat sin tidigare bedömning avseende påverkan på Siljansöringen. Några förändringar som ökat risken för verksamhetens påverkan på vild fisk har inte skett. Genom bolagets förbättrade åtgärder för att upptäcka och förhindra rymningar och för att minska effekterna av rymningar, genom att exempelvis endast använda triploidiserad fisk samt förbättrat hälso- och smittskyddsarbete, har istället risken för påverkan på Siljansöringen minskat.

Miljöpåverkan

Siljan är förhållandevis okänslig för det näringsutsläpp som den sökta verksamheten skulle medföra, näringstillskottet skulle rentav kunna ha en positiv effekt. Botten under odlingsområdet har inte heller sådana ekologiska värden att de motiverar ett särskilt skydd. Miljöeffekterna bedöms genomgående som små positiva, obefintliga, obetydliga eller små negativa. Den sökta verksamhetens miljöpåverkan är därmed begränsad och acceptabel. Nuvarande verksamhet har t.ex. bedrivits under lång tid utan att mer än en på sin höjd begränsad påverkan har kunnat påvisas. Fastställd miljökvalitetsnorm för Siljan är god ekologisk status 2021, nuvarande ekologisk status är måttlig. Den måttliga statusen styrs av klassificeringen av de två biologiska kvalitetsfaktorerna bottenfauna och fisk, som båda endast uppnår måttlig status. Bottenfauna klassificeras som måttlig på grund av låg täthet, låg artdiversitet och få funktionella artgrupper, vilket beror på sjöns näringsfattiga tillstånd. Fisk klassificeras som måttlig på grund av vandringshinder i närliggande vattenförekomst som bedöms påverka fiskbeståndet negativt. Växtplankton har hög status, och likaså den enskilda parametern näringsämnespåverkan från växtplankton. Siljan är naturligt näringsfattig och tillförseln av näringsämnen har sannolikt blivit än mer begränsad genom vattenkraftsregleringar i Österdalälven och Orsaälven. Den nuvarande fosforhalten i sjön har sedan den befintliga odlingen tillkom uppgått till 5,15 µg/l i sjön som helhet och 5,02 µg/l nedströms fiskodlingen. Enligt den sedvanliga graderingen av sjöar anses sjöar vara näringsfattiga (oligotrofa) om fosforhalten understiger 12,5 µg/l. Den beräknade bakgrundshalten i sjön uppgår till 8,4 µg/l. Sjön är därmed, trots den befintliga fiskodlingen, mer näringsfattig än det beräknade ursprungliga tillståndet. Fosforhalten är dessutom lägre nedströms fiskodlingen än uppströms densamma. Det finns utrymme för fosforhalten i Siljan att höjas till 12 µg/l innan statusklassificeringen försämras med avseende på näringsämnen. Närsaltsutrymmet i sjön uppgår därmed till 6,85 µg/l.

Siljan har till stor del påverkats av vattenkraftsregleringen, bl.a. genom att magasineringen av vatten i Siljan och i uppströms liggande magasin medfört en kraftig oligotrofiering av vattnet. Vattenkraftsregleringen utgör således en av anledningarna till att näringshalterna i Siljan, framförallt av fosfor, är så låga. För låga fosforhalter i sjöar kan bl.a. medföra en minskad fiskproduktion med både färre individer och sämre tillväxt. Fiskodlingspotentialen i, eller nedströms, stora regleringsmagasin är, på grund av oligotrofieringen, större än i motsvarande oreglerade sjöar. Den näringstillförsel som odlingen medför i sjön kan också ses som positiv för den ekologiska produktionen i sjön och bidra till ett ökat fiskbestånd. Till följd av Siljans låga fosforhalter i kombination med dess storlek är närsaltsutrymmet förhållandevis stort. Den sökta utökningen av verksamheten tar endast drygt 10 procent av kvarvarande närsaltsutrymme i anspråk, dvs. endast en begränsad del av närsaltsutrymmet och det medför en försumbar påverkan.

Det finns bottenfauna under odlingen, även om tätheten är låg. Tätheten är emellertid låg även i övriga djupa områden i sjön, vilket indikerar att detta inte gäller särskilt för området under odlingen. Flera av de arter som påträffats under den befintliga odlingen trivs i låga näringshalter och därmed även vid en låg belastning av syreförbrukande ämnen. Artsammansättningen i bottenfaunan tyder således inte på en betydlig syrebrist i området under fiskodlingen och botten är följaktligen inte att anse som död. Innan nu pågående fiskodlingsverksamhet påbörjades var bottenfaunan extremt artfattig i området. Individ- och artantalet har ökat något i området runt odlingen sedan den togs i drift, vilket tyder på att den haft en något positiv effekt på bottenfaunan. En viktig skyddsåtgärd som har planerats in i den nya verksamheten är möjligheten att flytta kassar inom verksamhetsområdet för att avlasta botten från ackumulering av partikulärt material. Det sökta verksamhetsområdet är därför väsentligt större än den areal som behövs för kassarna. Eftersom spridningen av det partikulära materialet är mycket begränsad, räcker en relativt lokal förflyttning av kassarna för att avlasta bottensubstratet. Därigenom säkerställs den naturliga återhämtningen av bottensubstratet och att bottenområdet under fiskodlingen inte uppvisar syrefria förhållanden. Botten kommer att återhämta sig naturligt utan efterbehandlingsåtgärder. Detta kommer att ske genom naturlig nedbrytning av det organiska materialet eftersom verksamheten planeras till ett område med god vattengenomströmning som kontinuerligt syresätter bottenområdet. Det är därför fel att räkna in betydande kostnader för efterbehandling till följd av kassodlingars utsläpp i bedömningen av miljönyttan med RAS-tekniken. Ett sådant synsätt förutsätter nämligen att efterbehandling behövs, vilket inte är fallet. Med den tänkta roteringen av odlingskassar inom det sökta större verksamhetsområdet kommer behovet att minska än mer. Efterbehandling av ett förorenat område ska ske om kombinationen av förorening, spridningsväg och skyddsobjekt indikerar en oacceptabel risk. Så är inte fallet med de sedimentavlagringar där näringsämnen i huvudsak förekommer som hårt bunden fosfor under en fiskodling och i dess omedelbara närhet. Sett till den ringa risken är det inte motiverat att vidta efterbehandling, särskilt inte på de vattendjup det är fråga om. Den övergående påverkan i form av fiskodlingsrelaterat sediment på botten under ett odlingsområde får istället ses som en acceptabel påverkan av den sökta verksamheten. Siljans statusklassificering avseende bottenfauna (biologisk kvalitetsfaktor) och bottensubstrat (parameter i den hydromorfologiska kvalitetsfaktorn morfologiskt tillstånd) kommer inte att påverkas av den sökta verksamheten, bl.a. till följd av att bottenpåverkan som mest kan komma att omfatta en dryg tiondels procent av sjöns bottenareal.

Den sammantagna bedömningen av den sökta verksamheten innebär ingen konsekvens vad avser naturmiljö och djurliv. Bedömningen inkluderar påverkan på vild fisk, vilken bedöms vara svagt negativ på grund av smittorisk, men svagt positiv på grund av näringstillskott och ökad produktion av vild fisk. Bedömningen innebär ingen påverkan på skyddsvärda arter eller rödlistade arter i sjön, varav rödlistade arter saknas i närområdet och skyddsvärda arter inte påverkas vare sig i närområdet eller i sjön som helhet. Risken för att eventuella rymlingar skulle medföra påverkan på Siljansöringen eller övriga fiskarter genom konkurrens eller predation är mycket liten, även vid en storskalig rymning. Detta beror framför allt på att en stor del av rymningarna återfångas och att överlevnaden hos övriga individer är låg. Risken för att eventuella rymlingar skulle påverka Siljansöringens reproduktion är obefintlig, vilket också beror på återfångst och den låga överlevnanden, men än mer på att endast triploidiserad fisk odlas, dvs. fisk som är steril och därmed inte blir könsmogen. Ett flertal andra skyddsåtgärder vidtas också för att minska risken för rymning, såsom att placera ut nät för att tidigt upptäcka eventuella rymningar och utvärdering och val av slitstarka nätmaterial i odlingskassarna. Bolaget har ett välfungerande hälso- och smittskyddsarbete, vilket säkerställer att den fisk som sätts in i kassarna är frisk. Bakteriell njurinflammation (BKD) finns redan i Siljan även om smittan aldrig påträffats i bolagets verksamhet. Risken för att verksamheten skulle orsaka en påtagligt negativ påverkan på Siljansöringen genom BKD är mycket liten och kan med planerade skyddsåtgärder fortsatt minimeras. Vidare kan ingen odlingsteknik helt undanröja risken för spridning av smittämnen, vare sig till eller från en fiskodling. Risken för spridning är lägre vid RAS-odling än vid odling med öppna kassar, men det är förenat med stora svårigheter och kostnader att desinficera det utgående vattnet. Risken för rymningar från RAS-anläggningar är naturligt väsentligt mindre än från en odling med öppna kassar. Det saknas underlag som indikerar att Siljansöringens bevarandestatus skulle ha påverkats negativt av bolagets verksamhet, trots att rymningar har förekommit.

Vald lokalisering

Det rör sig om en fortsatt befintlig verksamhet och en utökning av denna. Den befintliga verksamheten har således redan prövats i förhållande till lokaliseringskravet och då ansetts utgöra den lämpligaste lokaliseringen utifrån relevanta omständigheter. Detta gäller alltjämt. Det tillkommande verksamhetsområdet, i direkt anslutning till befintlig verksamhet, ska också anses utgöra en lämplig lokalisering. Platsen för den planerade verksamheten är noga vald utifrån bl.a. följande aspekter:

odlingsförutsättningar såsom vattendjup, vattenomsättning och strömförhållanden,

riskbedömning avseende väderleksförhållanden,

praktiska aspekter såsom tillgång till infrastruktur; vägförbindelser, elförsörjning, personalutrymmen, m.m.

risk för miljöpåverkan, lokalt och för vattenförekomsten som helhet,

risk för intressekonflikter med andra intressen såsom närboende, rekreation, m.m.

Lokaliseringen måste anses vara mycket lämplig för den sökta verksamheten. Att fiskodling sker i näringsfattiga regleringsmagasin och sjöar som får sitt vatten från sådana anses vara bästa praxis.

Frågan om RAS-tekniken är industriellt tillgänglig

RAS-tekniken är inte industriellt tillgänglig för produktion av laxartade fiskar, inklusive regnbåge, i matfiskstorlek. RAS-tekniken innebär i korthet att fisk odlas i landbaserade system i bassänger i vilka vattnet till största del recirkuleras. Det vatten som recirkuleras måste genomgå en mycket väl fungerande rening i flera steg för att ämnen som blir toxiska eller på annat sätt farliga vid högre koncentrationer inte ska ackumuleras inom odlingen. RAS finns kommersiellt tillgänglig som teknik för odling av vissa arter och i vissa storlekar, men är ännu under utveckling för de kallvattensarter och storlekar som odlas till matfisk i Sverige. Vad bolaget känner till har ingen RAS-odlare ännu lyckats bedriva en storskalig odling med stabilitet över flera år. Reningssystemet i en RAS-anläggning är teknikintensivt och därmed mycket känsligt för störningar. Driftstörningar kan leda till allvarliga konsekvenser såsom snabbt ökad dödlighet eller försämrad fiskhälsa och på sikt utbrott av sjukdomar eller ökad dödlighet. RAS-tekniken ger en ojämn och ofta undermålig produktkvalitet jämfört med odling i öppna kassar. RAS-tekniken är inte ekonomiskt lönsam.

Enligt kalkyl avseende kostnaderna för att anlägga och driva en RAS-anläggning för odling av 2 500 ton regnbåge i Siljan beräknas investeringskostnaden till 10,7 €/kg vid produktion från ögonpunktad rom till slaktfärdig fisk och till 9,0 €/kg vid produktion från sättfisk till slaktfärdig fisk vid en mycket hög fisktäthet om 75 kg/m3 . Vid en lägre fisktäthet om 25 kg/m3 är kostnaderna 23,6 €/kg respektive 21,4 €/kg. De direkta produktionskostnaderna uppgår vid produktionstäthet om 75 kg/m3 till 4,4 €/kg från rom till slaktfärdig fisk respektive 3,9 €/kg från sättfisk till slaktfärdig fisk inklusive ränta och avskrivningar. Vid lägre fisktäthet om 25 kg/m3 uppgår de direkta produktionskostnaderna till 6,1 €/kg respektive 5,6 €/kg. För att verksamheten ska vara lönsam krävs ett minsta försäljningspris på 6,8 €/kg (urtagen fisk med huvudet kvar) i fråga om odling från rom och 5,2 €/kg avblodad men inte urtagen fisk (rundfisk) i fråga om odling från sättfisk. Detta gäller vid en fisktäthet om 75 kg/m3 . Motsvarande siffror vid en produktionstäthet om 25 kg/m3 är 10,1 €/kg respektive 7,8 €/kg. Ett lägsta försäljningspris om 6,8–10,1 €/kg kan jämföras med det genomsnittliga, faktiska försäljningspriset under perioden 2013– 2018 som har varit 4,7 €/kg för urtagen fisk. Vid en sådan jämförelse är det uppenbart att en RAS-anläggning för odling av regnbåge i matfiskstorlek vid Siljan inte är en ekonomiskt tillgänglig teknik. Dessutom tar den aktuella kalkylen inte hänsyn till att flera av de rörliga kostnaderna varierar över tid eller uppvisar en ökande trend, dispositions- och kontraktsränta saknas och räntesatsen för investeringen är för lågt satt. Dessutom utgår kalkylen från en reningsgrad om 80 procent. Om en högre reningsgrad skulle krävas, skulle kostnaderna öka ytterligare. RAS-odling utgör således inte ett ekonomiskt alternativ till odling i öppna kassar.

Flera studier ger stöd för slutsatsen att RAS-teknik inte är ett ekonomiskt tillgängligt alternativ för att bedriva fiskodling vid Siljan. En sammanställning av det ekonomiska utfallet för danska, finska och åländska fiskodlare som anlagt RASodlingar visar att ingen av dessa odlingar uppvisar någon lönsamhet. Det finns inte någon storskalig odling av regnbåge eller andra liknande kallvattensarter i Sverige idag. Mindre anläggningar förekommer, men då i storleksordningen 5–40 ton fisk per år. Storskaliga odlingar är planerade men har inte påbörjats. En sammanställning av den ekonomiska utvecklingen hos vattenbrukare i Sverige som använder RAS-teknik eller akvaponi oavsett fiskart som omfattar såväl mindre odlingar av kallvattensarter som odlingar av andra arter som har högre prissättning och/eller lämpar sig bättre för RAS-odling visar att samtliga påbörjade odlingar går med förlust med undantag för odling av ål där odlingen också inkluderar ytterligare verksamhetsfunktioner.

Av sammanställningen framgår att det inte bedrivs någon odling i RASanläggningar med framgång, än mindre av kallvattensarter som regnbåge och andra laxfiskar. RAS-tekniken är inte ett ekonomiskt tillgängligt alternativ för att bedriva fiskodling av kallvattensarter i matfiskstorlek vid Siljan. Någon annan lokalisering av verksamheten skulle inte heller medföra bättre förutsättningar för att kunna anlägga en storskalig RAS-odling av regnbåge till matfiskstorlek. En RAS-odling kan inte heller lokaliseras fritt eftersom den, likt odling i öppna kassar, medför utsläpp av näringsämnen. Till skillnad från näringsutsläppen från odling i kassar utgörs utsläppen från en RAS-odling nästan uteslutande av lösta och ekologiskt tillgängliga näringsämnen. Detta innebär dels att miljönyttan av RAS-odling är väsentligt mindre än vad en jämförelse av utsläpp av totalfosfor indikerar, dels att ett punktutsläpp från en RAS-anläggning kan medföra en tydligare påverkan än de relativt diffusa utsläppen från en odling med öppna kassar. En viktig parameter för valet av lokaliseringen vid Björka i Siljan är att vattenområdet klarar av näringstillskottet från fiskodlingen utan att kvalitetsfaktorn näringsämnen i vattenförekomsten försämras, eller att den lokala påverkan blir för stor. I denna bedömning och beräkning är både det totala näringsutrymmet, spridnings- och spädningseffekten genom vattenomsättning och vinddrivna strömmar samt fosforretentionen inom sjön inräknad. Eftersom utsläppen från en RAS-anläggning nästan helt utgörs av lösta näringsämnen fastläggs väsentligt mindre fosfor i botten genom fosforretention och en omlokalisering till ett annat område skulle sannolikt även medföra minskade möjligheter till spädning av utsläppen.

Rimlighetsavvägning

För det fall mark- och miljödomstolen skulle finna att RAS-teknik utgör bästa möjliga teknik vore det i andra hand orimligt att kräva odling med RAS-teknik, eller annan teknik än öppna kassar. Kostnaderna för att bedriva den sökta verksamheten med RAS-teknik är så höga att det inte ens går att uppnå ett nollresultat, än mindre en godtagbar lönsamhet som gör det möjligt eller lämpligt att investera i verksamheten. RAS-tekniken medför vissa fördelar ur miljösynpunkt. Rymningsrisken är minimal. Vidare medför tekniken en väsentlig minskning av utsläpp av partikulärt material och en minskning av näringsutsläppen. Reningsgraden för totalfosfor uppskattas vara relativt hög. Den fosfor som kan omhändertas utgörs dock huvudsakligen av hårt kemiskt bunden fosfor som inte är ekologiskt tillgänglig för bioproduktion, och som således inte skulle ha medfört någon miljöeffekt om den hade släppts ut i recipienten. Av den ekologiskt tillgängliga fosforn (fosfatfosfor) är det typiskt sett en väsentligt mindre andel som renas. För att en hög reningsgrad ska uppnås även avseende fosfatfosfor krävs ytterligare kostsamma reningssteg. RAS-tekniken medför samtidigt nackdelar ur miljösynpunkt. En RAS-anläggning kräver stor energiförbrukning på grund av pumpning av enorma mängder vatten inom och till anläggningen samt för nödvändig kylning av vatten inom anläggningen. Stor energiåtgång krävs därtill för uppvärmning av anläggningen under delar av året samt för luftning och syresättning av vattnet. Energibehovet skulle vara sådant att en ny högspänningsanslutning skulle behövas. RAS-tekniken kräver också stora mängder kemikalier, framför allt för att förtjocka och avvattna slam samt för att balansera pH-värdet i vattnet. För en odling av 2 500 ton regnbåge beräknas 370 ton kalk eller natriumkarbonat behövas för pH-justeringar, 75 ton aluminium- eller järnklorid för fällning av fosfor samt 75 ton polymer för flockning i RAS. För motsvarande odling i öppna kassar krävs inga kemikalier. Fördelar och nackdelar ur miljösynpunkt med att använda RAS-teknik istället för den sökta tekniken med odling i öppna kassar ska jämföras med den miljöpåverkan som odling i öppna kassar medför. Miljönyttan med RAS-teknik beror också på miljöns känslighet. Miljön avseende nu aktuell odling är okänslig och miljöpåverkan är begränsad. Sammantaget innebär detta att miljönyttan med att använda RAS-teknik i aktuellt fall är mycket begränsad.

Uppskjutna frågor och utredningsvillkor

En fiskodlingsverksamhet med öppna kassar släpper ut väsentligt mycket mindre näringsämnen och partiklar än vad som tidigare varit fallet, och denna utveckling fortsätter alltjämt framåt. Den totala mängden fosfor som släpps ut per kg odlad fisk har under de senaste 30 åren reducerats med ca 80 procent. Den för ekosystemet tillgängliga fosfatfosforn har reducerats med ca 85 procent. Denna utveckling har pågått under hela perioden, även sedan bolaget började bedriva verksamheten på platsen. Fodertillverkare arbetar vidare med att ta fram ett lågfosforfoder, som kan komma att minska utsläppen med upp till 30 procent ytterligare. Det finns även ett nystartat avelsprogram för regnbåge som syftar till att erhålla en fisk som utnyttjar fodret ännu mer effektivt. Detta skulle medföra ytterligare minskade utsläpp av näringsämnen. Därtill skulle det innebära ett minskat foderspill och minskad mängd fekalier som sedimenterar under odlingen. Det pågår vidare försök med uppsamling av fekalier och foderspill under öppna kassar. En sådan uppsamling skulle möjliggöra rening av fekalier och foderspill och skulle därmed kunna minska påverkan ytterligare. Vidare är växelvis placering av odlingskassarna inom ett större verksamhetsområde ett sätt att avlasta botten från ackumulering av partikulärt material. Slutligen sker en ständig teknikutveckling för att öka odlingskassarnas säkerhet. Bolaget följer aktivt den utveckling av tekniker och metoder som sker och deltar i flera av projekten. Gränserna för vad som är bästa möjliga teknik flyttas framåt hela tiden. Därför föreslår bolaget utredningsvillkor rörande dessa aspekter så att det kan säkerställas att villkoren för det sökta tillståndet återspeglar bästa möjliga teknik även när denna utveckling har kommit så långt att tekniken är tillgänglig.

En ordnad övergång till annan teknik

Det befintliga tillståndet löper ut den 30 juni 2021. Om mark- och miljödomstolen finner att den sökta verksamheten inte skulle utgöra bästa möjliga teknik bör bolaget ges ett tillstånd för övergång till annan teknik.

Bolaget har en lång produktionscykel och produktionsplanering. Avelsfisken som ska ge rom till kommande generationer väljs ut på ett tidigt stadium och ger mellan fem och åtta års ålder rom som kan användas i produktionen. Efter kramning av rom tar det ca tre år till dess att rommen har kläckts, ynglen har vuxit till sättfisk och sättfisken har satts ut i kassar och vuxit till slaktfärdig storlek. Fisken slaktas under slutet av det tredje året samt under det fjärde. Den långa produktionscykeln innebär att bolaget sedan flera år har investerat i uppfödning av den avelsfisk som nu och under de närmaste åren ska ge rom och att bolaget nu har yngel, sättfisk och matfisk under produktion i olika stadier som inte kan slaktas och säljas förrän om upp till tre–fyra år. Det finns ingen avsättning för annan fisk än matfisk i slaktfärdig storlek. Gjorda investeringar skulle således onyttiggöras och stora mängder rom och fisk skulle behöva kasseras om tillstånd som är tillräckligt långt i tid för att möjliggöra en ordnad övergång till annan teknik inte meddelas. Det hade inte varit rimligt att bolaget redan för flera år sedan skulle ha anpassat driften för att kunna avveckla eller övergå till annan produktionsteknik senast den 30 juni 2021. De fåtal RAS-odlingar för kallvattensarter som finns i världen är att se som pilotanläggningar och de är ännu förlustbringande. Om sådana anläggningar mot förmodan kan uppnå en stabil verksamhet som uppvisar åtminstone ett överskott som möjliggör finansieringen av verksamheten kommer detta ändå att ta ett flertal år. Den tänkta övergången kan då initieras först efter flera år, då närmare kunskap vunnits, varefter tillstånd ska sökas och erhållas, anläggningen uppföras och igångsättas, odlingsverksamheten startas upp och skalas upp (vilket i sig tar flera år) och fisken odlas i åtminstone tre år. Detta förutsätter en tillståndstid om åtminstone 15 år. Mot bakgrund av de på sin höjd små konsekvenser som verksamheten ger upphov till är en sådan tid för ordnad övergång inte orimlig.

Länsstyrelsen i Dalarnas län

Länsstyrelsen har till stöd för sin inställning anfört i huvudsak följande.

Påverkan på Siljansöringen

Det finns en risk för negativ påverkan från fiskodlingen på den vilda fisken, däribland den hotade och riksintressanta fiskstammen Siljansöring. Risken omfattar både störning/konkurrens vid rymningar av odlad fisk, men framför allt den smittorisk av fisksjukdomar till vild fisk som en odling medför. Det är således inte endast näringsutrymmet i Siljans som behöver beaktas utan framför allt om verksamheten medför en risk för skada på en genetiskt unik fiskstam. Det är inte möjligt att kvantifiera hur stor risken för skada/smitta på fiskbestånden är vid nuvarande tillstånd och hur den förändras vid en utökning av verksamheten. Siljan är en mycket stor sjö och fiskbestånden övervakas inte på den detaljnivå som krävs för att kunna uttala sig närmare. Därför ska försiktighetsprincipen gälla.

Miljöpåverkan

Det går inte att dra slutsatser om fiskodlingens påverkan utifrån det underlag av fångst av Siljansöring. Det är egentligen ingen signifikant skillnad i mängden vild fisk över tid. Att det inte finns någon nedgång i antalet vild fisk kan lika gärna bero på att eventuella negativa effekter av fiskodlingen vägs upp av de många positiva åtgärder som görs i området som exempelvis biotoprestaurering och öppnande av vandringsvägar. Det är med andra ord väldigt många faktorer, inklusive naturliga, som påverkar antalet öringar som fångas och det går inte att utläsa vilken/vilka av dessa faktorer som orsakar eventuella upp- och nedgångar.

Smittspridning kan ske även utan rymningar eftersom vild fisk rör sig under odlingskassarna och kommer i kontakt med fekalier från odlingen.

På ett generellt plan kan man anse att kassodling inte längre utgör bästa möjliga teknik utan ska utmönstras.

UTREDNINGEN I MÅLET

Havs- och vattenmyndigheten

Havs- och vattenmyndigheten har i yttrande till mark- och miljödomstolen anfört i huvudsak följande.

Om RAS-tekniken är industriellt tillgänglig

RAS-teknik kan anses vara en idag industriellt tillgänglig teknik för odling av regnbåge till matfiskstorlek i Sverige. När det gäller bedömningen av vilken teknik som i förevarande fall ska anses som bästa möjliga torde det vara synnerligen viktigt att tekniken minimerar, helst utesluter, rymningar av fisk från fiskodlingen.

Det finns ett flertal RAS-anläggningar för fiskodling såväl nationellt som internationellt. När det gäller anläggningar av den storlek som är tillståndspliktiga enligt miljöbalken finns det i Sverige RAS-anläggningar för odling av regnbåge och röding till sättfisk och tillstånd till en RAS-anläggning för odling av röding. Dessutom pågår tillståndsprocessen för ytterligare två RAS-anläggningar och ytterligare en RAS-anläggning har initierat tillståndsprocessen. Alla dessa anläggningar avser att odla kallvattenfisk. I Statens jordbruksverks (Jordbruksverkets) Vattenbruksregister återfinns nio stycken aktiva RASanläggningar för odling av regnbåge. RAS-anläggningar för odling av just regnbåge finns också i Danmark, Åland och i Finland. Även om det finns ett utvecklingsbehov av tekniken finns det RAS-anläggningar för odling av kallvattenfisk som matfisk i drift i de nordiska länderna. Utöver detta finns ett flertal RAS-anläggningar för odling av annan fisk världen över. Utvecklingen har således passerat experimentstadiet. Myndigheten saknar kännedom om huruvida och i så fall i vilken omfattning de odlingar som finns drivs med ekonomiskt understöd. Det kan dock konstateras att odlingarna sker i länder med en öppen marknadsekonomi. Det finns branscher som av vissa skäl eller under vissa perioder kan vara beroende av ekonomiskt understöd men där tekniken ändå måste ses som industriellt tillgänglig. Ekonomiskt understöd, bl.a. från EU, torde t.ex. vara viktigt för stora delar av vår inhemska livsmedelsproduktion. Ekonomiskt understöd har också varit en förutsättning för att åstadkomma ett teknikskifte i syfte att ställa om till en mer miljövänlig produktion inom andra branscher.

Det framgår inte varför bolaget anser att det är förknippat med stora svårigheter att odla just regnbåge i RAS-anläggningar. Det finns därmed inte skäl att göra någon annan bedömning gällande regnbåge även om andra fiskarter ofta är mer vanligt förekommande vid odling i RAS-anläggningar.

Sammanfattningsvis kan RAS-teknik ses som en industriellt tillgänglig teknik för odling av regnbåge till matfiskstorlek. Det förhållande att RAS-tekniken inte i alla situationer fullt ut är ekonomiskt bärkraftig utan understöd förändrar inte denna bedömning. Odling av fisk i RAS-anläggningar handlar om såväl ett teknikskifte som livsmedelsproduktion och båda dessa förhållanden är faktorer som kan motivera ett visst understöd. En ny teknik som på ett bättre sätt uppfyller miljöbalkens mål än den teknik som finns idag måste inte vara lönsam redan i ett tidigt skede för att tekniken ska kunna anses som industriellt tillgänglig.

Bästa möjliga teknik

För att besvara frågan om odling av fisk i öppna kassar kan anses utgöra bästa möjliga teknik är det ett flertal frågor som ska beaktas. Det gäller framför allt att väga vilken risk för negativ påverkan som de olika odlingsteknikerna har på bottenfauna och Siljansöringen samt värdera effekten av den ökade näringsbelastningen såväl lokalt som på aktuell och närliggande vattenförekomster. Inom ramen för att avgöra bästa möjliga teknik ska dessutom kravet på att hushålla med råvaror och energi samt i första hand minimera mängden avfall, vilket då det gäller fiskodling i öppna kassar, även omfattar det material som ackumuleras under fiskodlingen.

Viss pålagring kan konstateras på bottnen under och i närheten av det område där befintliga kassar ligger. Odlingskapaciteten kommer i stort sett dubbleras i och med ansökan men det framgår inte i vilken utsträckning man kan förvänta sig att bottnen i anslutning till kassarna kommer att täckas av ackumulerat material från fiskodlingarna. För att göra en bedömning av detta behöver man bl.a. studera bottenstruktur och strömningsförhållanden. Myndigheten kan, utifrån erfarenhet kring vilka krav som verkar ställas vid avvecklande av fiskodling med öppna kassar, se en tendens till att det vanligtvis blir för dyrt att sanera och att det organiska avfallet därför lämnas kvar. Så långt som möjligt ska det därför redan i tillståndet för en fiskodling ställas krav på teknik/skyddsåtgärder som förhindrar uppkomsten av ackumulationshögar under kassarna. Både semislutna anläggningar och RAS-anläggningar medför bättre möjligheter till kontroll och omhändertagande av avfall än odling i öppna kassar. En RAS-anläggning medför dessutom möjlighet att begränsa det kontinuerliga utsläpp av näringsämnen som uppkommer från en fiskodling. Dessa tekniker medför således i sig bättre möjligheter att begränsa den miljöpåverkan från näringsämnen och organiskt material som uppkommer från fiskodlingar.

Det som i förevarande fall kan vara avgörande för vilken teknik som ska anses som bästa möjliga är möjligheten att kontrollera och minimera, helst utesluta, rymningar av fisk från fiskodlingen samt risken för smittspridning och förhindra de kontinuerliga utsläppen av organiskt material. I detta avseende torde RASanläggning vara den teknik som ger de bästa förutsättningarna. Tekniken ger dessutom möjligheter att kontrollera och begränsa utsläppen av näringsämnen.

Näringstillskottets påverkan på miljön

Generellt kan vattenbruk bidra till miljöeffekter genom ökad primärproduktion och ökad syreåtgång vid nedbrytning av det organiska materialet. Utifrån materialet har myndigheten svårt att bedöma den lokala påverkan i detta enskilda fall.

Ett vattenbruk som bedrivs i en öppen kasse kan genom sitt tillskott av näringsämnen och organiskt material påverka miljön genom möjlighet till ökad primärproduktion och ökad syreåtgång vid nedbrytning av det organiska materialet. Odlingskapaciteten kommer i stort sett dubbleras enligt ansökan och det framgår av handlingarna att idag ligger en varierad pålagring av ackumulerat material över stora delar av odlingsområdet men också utanför. Bolaget har när det gäller näringstillskott främst tagit upp utsläppsutrymme för fosfor som en del av verksamhetens påverkan på vattenförekomsten. Det framgår inte tydligt hur de för verksamheten relevanta kvalitetsfaktorer, exempelvis växtplankton, näringsämnen, bottenfaunan (delvis med i underlaget), syrgasförhållandena i bottenvattnet, kan komma att påverkas av bolagets utökade utsläpp vare sig i närområdet eller på vattenförekomstnivå. Utsläpp av näringsämnen är i VISS inte listat bland betydande påverkanskällor för vattenförekomsten Siljan. Kvalitetsfaktorerna växtplankton och näringsämnen, som båda har hög status, indikerar enligt kommentar i VISS att ”Påverkansanalysen stämmer i detta fall väl överens med statusklassningen”. Uppgifterna tolkas som att det inte finns någon betydande påverkan vad gäller övergödning, vilket även bekräftas av övervakningsdata. Av uppgifterna i VISS framgår att bottenfaunaundersökningen är från 2014 och därför saknar både bedömning av osäkerhet samt koppling till den påverkan vars konsekvens den ska avgöra. Siljan är naturligt en näringsfattig sjö. Förutsättningar för att naturtypen ska bevaras är att den antropogena belastningen av näringsämnen och organiskt material begränsas och att god respektive hög ekologisk status på kvalitetsfaktornivå uppnås eller bibehålls. Det är viktigt att notera att status för växtplankton och näringsämnen idag är hög. För dessa kvalitetsfaktorer är kravet fortsatt hög status trots att god status ska nås 2021 i vattenförekomsten.

En lokal påverkan riskerar att uppkomma på bottenekologin såväl under driftstiden som efter avslutad odling med anledning av eventuell syrebrist och det näringsläckage som uppstår från ackumulerat material under kassarna. Ett näringsläckage som kan komma att pågå under lång tid beroende på om och i vilken utsträckning material ackumuleras under kassarna. I det underlag som myndigheten erhållit saknas beskrivning av den lokala påverkan därmed kan ställning inte tas till den lokala påverkan.

Påverkan på Siljansöringen

Den sökta verksamheten riskerar att påtagligt påverkan Siljansöringen och dess möjligheter till återetablering.

Siljansöringens naturliga utbredning i Österdalälvens vattenområde reducerades kraftigt under 1960-talet. Kraftverksbolaget har sedan dess kompenserat för bortfallet av naturlig produktion genom utsättningar av odlad öring i Siljan och Österdalälven Under senare år har utsättningsprogrammet framförallt inriktat sig på utsättningar av yngel. Kompensationsutsättningar av öring kommer att upphöra och bl.a. ersättas genom att fiskvägar byggs förbi de tre nedströms kraftverken i Österdalälven.

Odling i öppna vattensystem är en potentiell risk eftersom fisken kan rymma och påverka enskilda arter och hela ekosystem. Försiktighetsmått behöver därför vidtas vid lokaliseringen av en fiskodling, framförallt i områden av stort värde för naturvården och friluftslivet. Regnbåge klassificeras som en art med hög invasionspotential och potentiell ekologisk påverkan på ekosystemet. Arten har reproducerat sig i södra delarna av landet och gynnas av ett varmare klimat. Generellt sett har odlad fisk sämre möjligheter att klara sig i naturen i jämförelse med vild fisk. Odlad fisk har dock fettreserver som gör att de kan klara sig i naturen en längre tid. Vetenskapliga studier visar att regnbåge oftast stannar i närheten av fiskodlingen fösta tiden efter att de har rymt, men att yngre fisk är benägen att förflytta sig snabbare. Förmodligen på grund av att de inte har hunnit anpassa sitt beteende till odlingsmiljön. Fångster av regnbåge har gjorts långt ifrån odlingar eller platser där arten satts ut avsiktligt flera år efteråt. Även ett fåtal överlevande individer från en rymning kan påverkan den vilda öringstammen (Siljansöringen) eftersom de kan klara sig i naturen en längre tid och då beståndet av Siljansöring som håller på att återetablera sig i nedre delarna av Österdalälven är svagt.

Regnbåge är genetiskt skild från inhemska laxarter och den genetiska påverkan är därför relativt låg. Resultat av elfisken visar att regnbåge har förökat sig på ett antal inlandsvatten från Skåne norrut till Mälardalen, inklusive Gotland men att inga varaktiga bestånd har etablerats. Möjliga förklaringar kan vara att de har problem att hitta lekplatser, att de nykläckta ynglen har svårt att hitta föda på våren eller att de drabbas av parasiten Myxobolus cerebralis. Med ett framtida varmare klimat finns dock en risk för att regnbåge kan klara att etablera sig och bilda egna bestånd i Sverige. Ekologiska effekter orsakade av introducerad regnbåge har rapporterats i ett tjugotal länder. Den påverkar inhemska arter, bl.a. genom förändrade beteende och minskad tillväxthastighet. Fisk som rymt är oftast mer benägen att förflytta sig bl.a. beroende på tillgången på föda. Regnbåge leker på våren till skillnad från inhemska laxarter som leker på hösten. Regnbåge använder samma lekområden som inhemska laxfiskar, vilket resulterar i att rommen för de inhemska arterna förstörs. Även om regnbåge i Europa inte är genetiskt ursprungliga, utan anpassade under generationer med avel och odling visar studier på att den söker föda i naturen. Då den äter bottenlevande och frisimmande smådjur och fisk konkurrerar arten med bl.a. inhemska arter av fisk och groddjur om samma föda. Andra problem som nämns i samband med regnbåge är risken för spridning av laxsjukdomar och parasiter. Sjukdomar kan spridas mellan fiskar genom fysisk kontakt eller genom utrustning. Spridningen kan även ske genom arv till nästkommande generation. I kassodling jämfört med slutna system är risken högre att sjukdomar sprids, dels genom vattnet men även genom kontakt mellan odlad och vild fisk. Om fisk rymmer ökar denna risk påtagligt eftersom stora mängder fisk kan förflytta sig och komma i kontakt med vild fisk inom vattenområdet.

Sverige har ett relativt gott hälsoläge för fisk. Anledningen är den restriktiva politik som Sverige har och har haft när det gäller flyttning och införsel/import av levande fisk inklusive rom. För att förhindra att nya sjukdomar kommer in i landet har Sverige av EU-kommissionen beviljats tilläggsgarantier för ett antal sjukdomar som för inlandsvatten omfattar bl.a. laxsjukdomen infektiös pankreasnekros (IPN) och ett godkänt utrotningsprogram för bakteriell njurinflammation (BKD). Dessa sjukdomar omfattas inte av EU:s bestämmelser om bl.a. förebyggande och bekämpning av vissa sjukdomar hos vattenlevande djur, men är av sådan karaktär att Sverige anser att de är viktiga att förhindra att de kommer in i landet. Enligt bestämmelserna i tilläggsgarantin är det bara tillåtet att föra in fisk från andra länder, områden eller zoner som har samma eller bättre smittskyddsstatus som Sverige. Regnbåge kan bära på bl.a. BKD utan att visa tecken på sjukdom, medan inhemska arter av laxfisk oftast utvecklar sjukdomen och i de flesta fall dör. Enligt Jordbruksverkets odlingsregister finns det inte någon kommersiell avelsodling av triploid regnbåge i Sverige. Regnbåge som ska odlas i Sverige tas in bl.a. från Danmark och Finland. Import/införsel av rom, yngel eller vuxen fisk från andra länder för vidare odling innebär en ökad risk för introduktion och spridning av nya sjukdomar till landet. Jordbruksverket har i en skrivelse till regeringskansliet 2019 föreslagit att Sverige inte bör göra en förnyad ansökan om tilläggsgarantier för BKD för perioden 2021 och framåt. Man menar att istället ska ett nationellt frivilligt kontrollprogram tas fram. Anledningen är bl.a. att Jordbruksverket har försökt att utrota sjukdomen man att det inte har gått. Dessutom bedömer man att även om Sverige ansöker om att förlänga tilläggsgarantierna kommer man inte att få behålla dem efter 2021. Utan tilläggsgarantier är det inte längre möjligt för Sverige att neka import/införsel från områden eller zoner inom EU som har BKD.

Det finns alltså ett antal skäl till att den sökta verksamheten kan leda till en påtaglig påverkan på Siljansöringen och dess möjligheter till återetablering. Siljansöringen i Österdalälvens nedre delar är av lokal stam med de unika egenskaper som kännetecknar vandrande storöringen högre upp i vattensystemet. Siljansöringen är utpekad som en mycket betydelsefull stam för landet och har därmed ett högt bevarandevärde. Den är bl.a. ett av skälen till att området kring Siljan är utpekat som riksintresse för naturvård och friluftsliv. Vandringsvägar kommer att öppnas upp och på så sätt öka lek- och uppväxtområden för öring i Österdalälvens nedre delar vilket ska stärka den naturliga öringsstammen på lång sikt. Med tanke på risken för rymning och spridning av såväl sjukdomar som för störning/konkurrens med den lokala öringsstammen bedöms det som olämpligt att utöka odlingen av regnbåge i ett öppet odlingssystem i Siljan. Föreslagna ändringar i bestämmelserna av tilläggsgarantierna ökar dessutom ytterligare risken för att sjukdomar som BKD sprids och påverkar bestånden av Siljansöring negativt.

Jordbruksverket

Jordbruksverket har i yttrande till mark- och miljödomstolen anfört i huvudsak följande.

Om RAS-tekniken är industriellt tillgänglig

RAS-teknik kan i dagsläget inte anses vara en industriellt tillgänglig teknik för odling av regnbåge till matfiskstorlek i Sverige. Tekniken förekommer i dagsläget till största del inom s.k. pilotprojekt och verksamheten kräver ofta omfattande externa ekonomiska åtgärder för att den ska vara möjlig. När bedömningen om bästa möjliga teknik görs bör även konkurrensmässiga aspekter beaktas. Annars finns risken att en situation uppstår där Sveriges tolkning av bästa möjliga teknik riskerar att snedvrida konkurrensen gentemot andra EU-länder då olika länder ställer olika hårda krav på tekniken.

Bästa möjliga teknik

Den teknik som bolaget avser att använda i den givna lokalen är därmed att betrakta som i dagsläget bästa möjliga teknik. Jordbruksverket har dock inte tagit ställning till om den tilltänkta verksamheten bedöms ha signifikant påverkan på vattenkvalitet eller miljökvalitetsnormer. Det ska även poängteras att den bästa möjliga tekniken inte nödvändigtvis är densamma för alla lokaler, produktionsart eller produktionssyfte. Olika ekosystem har inte alltid samma förutsättningar för de många metoder som används för att bedriva vattenbruk. Urval av bästa möjliga teknik samt bästa miljöpraxis bör ske med hänsyn till lokala förhållanden som en del av ekosystembaserad förvaltning.

Påverkan på Siljansöringen

Varje vattenbruksanläggning i Sverige ska ha ett så kallad odlingstillstånd enligt 2 kap. 16 § förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen där det framgår att länsstyrelsen inte får ge tillstånd för att anlägga och driva fiskodling om det är olämpligt ur vattenområdets särart eller om det finns risk för spridning av smittsam sjukdom. Jordbruksverket har även reglerat detta i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2014:4) om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruket. Risker för påverkan på arter av nationella intressen samt risken för spridning av smitta prövas alltså i ett annat tillstånd. Frågan är därmed inte en del av miljöprövningen. Länsstyrelsens beslut om odlingstillstånd för bolaget överklagades till Jordbruksverket som den 19 augusti 2019 upphävde beslutet och återförvisade ärendet till länsstyrelsen för vidare handläggning. Länsstyrelsens motivering av det överklagade beslutet hänvisade till de allmänna riskerna med fiskodling i aktuell sjö och odlingstillstånd nekades med hänvisning till skyddet av arter och stammar av nationellt intresse. Jordbruksverket bedömde sammantaget att länsstyrelsen inte hade fog för att avslå ansökan utifrån den generella motivering myndigheten angett varför ärendet återförvisades på grund av bristande prövning och motivering av beslutet hos länsstyrelsen. Jordbruksverket kan inte föregå den prövning som kan bli hos oss om länsstyrelsens beslut överklagas på nytt.

Bolagets bemötande

Bolaget har skriftligen bemött yttrandena från Havs- och vattenmyndigheten samt länsstyrelsen. Bolaget har då anfört bl.a. följande.

Miljöpåverkan

Det finns en omfattande och lång mätserie avseende näringsämnen i Siljan och dess huvudtillflöde. Genom Dalälvens vattenvårdsförening har mätningar gjorts i såväl yt- som djupvatten samt sediment, både sommar och vinter under mer än 30 år. Bolagets fiskodling har inte haft någon mätbar systempåverkan. Snarare visar underlaget att ett ökat tillskott av lättillgänglig näring, såsom till följd av utsläppen från bolagets odling, kan vara positivt för hela ekosystemet och dess födoväv, alltså positivt även för Siljansöringen. Odlingen medför en liten och lokal påverkan på bottenförhållandena under odlingen och i dess omedelbara närhet, men sediment från odlingen utgör i sig ingen risk för Siljans ekosystem. Enligt mätningar är fosforn i sediment från fiskodlingar mycket hårt bunden med aluminium, kalcium och järn. Påverkan på botten till följd av fiskodling är en reversibel process medan påverkan på mark till följd av annan matproduktion eller industriell verksamhet inte är reversibel. Det har aldrig påståtts att bolagets verksamhet inte medför någon påverkan på bottenförhållandena under odlingen, men den relevanta frågan är om denna i sammanhanget mycket begränsade, och i ett ekosystemperspektiv helt försumbara, påverkan kan godtas.

Siljansöringen

Erfarenhet av regnbåge i svenska vatten och regnbågens ekologi talar emot att regnbåge skulle utgöra ett direkt och kausalt hot mot Siljansöringen. Detta förutsatt att bolaget använder steril fisk och enbart sätter in frisk fisk i kombination med tydliga hygienrutiner för personal och provtagningsrutiner för fisken. Dessa krav kan uppfyllas genom det kombinerade avels- och hälsokontrollprogran som nu gemensamt tas fram av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i samarbete med svenska matfiskodlare.

Det finns flera exempel på att storskaliga fiskodlingar med öppna kassar tillåts i sjöar med utpekade skyddsvärda stammar, t.ex. Bågedeöringen i Ströms Vattudal, Gullspångsöringen i Vänern, Dammåöringen och Storboströmsöringen i Storsjön samt öringen i Silen. I samtliga dessa fall har respektive länsstyrelse vid en bedömning av eventuella risker för lokala fiskstammar till följd av storskalig fiskodling i öppna kassar funnit att fiskodlingsverksamheten kan tillåtas. Underlaget tillsammans med relevanta studier i vatten jämförbara med Siljan ger en god indikation och beslutsunderlag för en mer statistiskt trolig och vetenskaplig tolkning som pekar på att rymd regnbåge inte utgör ett hot mot Siljansöringens lekvandring eller lekplatser. I fråga om att förrymd regnbåge kan komma att gynnas av klimatförändringar och i framtiden etablera varaktiga bestånd så har regnbåge inte ens etablerat sig i de sydliga landskapen. Det lär också dröja innan norrländska fjälloch skogsavvattnande älvar kommer nära de sydliga landskapens nuvarande temperaturprofil.

Bolaget har utfört skyddsåtgärder som omfattar bl.a. sänkning av kassar vintertid, utvärdering och val av material i kassarna, installation av taknät i kassarna, kontinuerlig övervakning av odlingsområdet och att ständigt ha nät liggande ute för att snabbt upptäcka och kunna åtgärda eventuella rymningar. Om regnbågen skulle rymma medför skyddsåtgärden med triploidiserad fisk att påverkan på det vilda fiskbeståndet är minimerat. Rymning har även skett från landbaserade anläggningar genom rör med skadat galler.

Både Jordbruksverket och SVA menar att Sverige bör avstå från tilläggsgarantierna för BKD och istället arbeta fram ett nationellt kontrollprogram. Det nationella kontrollprogrammet baseras på att säkerställa att all fisk som sätts in i en odling är frisk och omfattar minst lika omfattande provtagning av fisken innan den sätts in i odlingen som enligt nuvarande rutiner. På detta sätt ökar inte risken, utan snarare minskar. Vidare har den koncern som bolaget ingår i egna sättfiskodlingar med egen avelsfisk och romproduktion och genomför triploidiseringen i sina svenska anläggningar. Att bolaget använder triploid rom innebär därmed inte att romen importeras. Bolagets produktionskedja, där koncernen kontrollerar och står för hela processen från uppfödande av avelsfisk till slakt av matfisk kommer inte att påverkas om tilläggsgarantierna upphör. Sveriges odlare av regnbåge, inklusive bolaget, har påbörjat ett avelsprogram. SLU har via regleringsbrev ett nationellt uppdrag att ansvara för avelsprogrammet. Detta tillsammans med det branschdrivna kontrollprogram som avses färdigställas och påbörjas i år och som inkluderar provtagning av alla nya avelshonor utöver den ordinarie kontroller säkerställer att sättfisken som tas in i odlingen är frisk. På så sätt uppnås hög nivå av smittskydd.

Bolaget har alltså kommit mycket långt vad gäller skyddsåtgärder och rutiner både för att minimera risken för rymning och för förebyggande smittskydd och fiskvälfärd. Avsevärda förbättringar har skett under den tioårsperiod som förflutit sedan föregående tillståndsprövning. Riskerna för påverkan till följd av rymning eller smittspridning har således minskat under denna period. Inte heller förutsättningarna avseende miljöns eller Siljansöringens känslighet för påverkan har försämrats. Det finns alltså ingen anledning att nu göra en annan bedömning avseende risken för sådan påverkan än vad som har gjorts tidigare, nämligen att risken för påverkan till följd av rymning eller smittspridning är godtagbar och att den inte utgör något hinder för att meddela det sökta tillståndet.

Bästa möjliga teknik

Det ställs höga kraven på att en sökande redovisar alternativa produktionsmetoder, men det finns inte något förbud mot öppna kassar på ett generellt plan. Bolaget har uppfyllt kraven vad gäller redovisning av alternativa produktionsmetoder.

I Ragunda kommun finns en sättfiskodling, som alltså inte avser matfisk. Denna verksamhet består av två fysiska anläggningar där den ena anläggningen använder ett genomflödessystem utan recirkulation och den andra endast ett partiellt recirkulerande system. Anläggningen kan därför inte jämföras med sökt anläggning. Det beviljade tillståndet för odling av röding i RAS-anläggning har inte kunnat påbörjas och byggstarten har skjutits upp ytterligare ett år till följd av att verksamheten inte har kunnat finansiera anläggandet och det företaget har sökt men inte beviljats stöd från EU. Det är inte visat att det finns befintliga anläggningar som kan drivas i en öppen marknadsekonomi utan ekonomiskt understöd. Endast tre av de nio aktiva RAS-anläggningarna för odling av regnbåge i Jordbruksverkets Vattenbruksregister har någon aktivitet.

Dessa tre är följande.

Ljusterö Lax o Gös AB driver en pilotanläggning och teknikutveckling i ett projekt med Kungliga tekniska högskolan och Chalmers tekniska högskola med syfte att odla fram gös till konsumtionsstorlek.

Johannas Stadsodlingar AB grundades 2018 och planerar att huvudsakligen bedriva akvaponiverksamhet. Så sent som i november 2019 publicerade detta bolag en bild på vattentankar som inte tagits i drift. På verksamhetens hemsida anges bl.a. att den erhållit finansiering från Vinnova och Almi. Det anges också att fisken i akvaponisystemen främst är ett sätt att få näringsämnen på ett naturligt sätt till grönsakerna och kryddorna.

Smögenlax Aquaculture AB har endast bedrivit försöksverksamhet inom RAS. De har sökt tillstånd för en RAS-anläggning i Sotenäs men fått avslag på grund av för stor påverkan av utsläppen sett till recipientens tålighet. På Smögenlax hemsida står bl.a. att läsa att bolaget deltar i ett projekt som heter AkvaCirkulär, vilket är ett projekt som ska arbeta med forskning och utveckling av ett system för odling av kallvattensfisk med det slutliga målet att säkerställa koncept, ett recirkulerande slutet system, för en marknadsintroduktion. Detta projekt ska vara klart 2023 och har beviljats extern finansiering.

Bolaget kan således konstatera att inte någon av de nio aktiva RAS-anläggningarna för odling av regnbåge bedriver pågående fiskodlingsverksamhet för odling av regnbåge i nämnvärd skala på ett sätt som kan jämföras med den sökta Sid 30 NACKA TINGSRÄTT DOM M 15-20 Mark- och miljödomstolen verksamheten eller som kan tas till intäkt för att RAS-tekniken skulle vara tillgänglig. Anläggningar i Danmark, på Åland och i Finland samt i USA är i ett tidigt stadium och har inte fått verksamheten att fungera så att den ens når ett nollresultat. Det saknas vidare stöd för att RAS-teknik skulle vara industriellt tillgänglig även i fråga om andra utländska odlingar. Finska Naturresursinstitutet redogör för de ekonomiska omständigheterna för vissa av de finska och åländska odlingarna samt anger att sammanlagt uppvisar de en omsättning på fem miljoner euro och en förlust på tio miljoner euro. Det finns därmed anledning att ifrågasätta påståenden om att utvecklingen av RAS har passerat experimentstadiet.

Handläggning i övrigt

Mark- och miljödomstolen har den 27 och 28 augusti 2020 hållit sammanträde i målet. Vid sammanträdet har sakkunnigförhör hållits med Anders Kiessling, Pekka Marttinen och Jari Setälä.

DOMSKÄL

Lokalisering m.m. Målet handlar om fiskodling i öppna kassar i Siljan. De två huvudfrågorna i målet rör dels lokaliseringen, dels bästa möjliga teknik för odlingen. Länsstyrelsen har motsatt sig att bolaget ska ges fortsatt tillstånd till fiskodling, främst på grund av att Siljansöringen, som är en riksintressant fiskstam, är hotad och att det genom fiskodlingen finns risk för att smittspridning kan hota den tänkta återetableringen som sker efter 2019 års nya vattendomar efter kraftverksutbyggnaden i Österdalälven. Försiktighetsprincipen ska enligt länsstyrelsen därför beaktas.

Fiskodlingen är en befintlig verksamhet som är lokaliserad vid Siljans västra strand sydväst om samhället Björka, inte i någon vik. Huvudströmmen genom sjön går ca 8 km öster om fiskodlingen och omsättningen av vattnet i och i närheten av fiskodlingen uppges vara god. Omsättningstiden för Siljan är 1,67 år enligt SMHI:s Vattenwebb, regleringsgraden är 34,4 % med en releringsamplitud på 1,87 m, och en medelvattenföring vid utloppet på 166 m3 /s. Siljan uppges i VISS (Vatteninformationssystem Sverige) vara en näringsfattig sjö med naturligt ursprung men är i dagsläget påverkat av sjöns reglering. I målet har framkommit att det förekommit fiskodling i Siljan sedan 1960-talet. Det har även framkommit i målet att regnbågslaxen inte kan anses utgöra något hot mot siljansöringen bl.a. med hänsyn till att regnbågslaxen har låg överlevnad utanför kassarna, är triploidiserad, vilket förhindrar lekmognad och att ett omfattande smittskyddsarbete genomförs.

Lokaliseringen vid Björka ligger inom områden med riksintressen för både friluftsliv och naturvård. Där båda riksintressena täcker hela sjön Siljan. Den närmaste bebyggda fastigheten är en sommarstuga ca 800 meter uppströms det nya verksamhetsområdet inom fastigheten Björka 52:1. Den yta som tas i anspråk för fiskodlingen inom de båda fastigheterna kan enligt domstolens bedömning inte anses utgöra något intrång i allmänhetens möjligheter att nyttja sjön eller strandområden runt sjön.

Vattenkraftsregleringen har medfört att Siljans ekologiska status är låg och den har också bidragit till att sjön har blivit än mer näringsfattig. Även om fiskodlingen bedrivs i öppna kassar vilket innebär betydande utsläpp av näringsämnen och restprodukter finner mark- och miljödomstolen att lokaliseringen ändå kan bedömas vara lämplig. Siljan har hög status i fråga om näringsämnen och utsläppen av näringsämnen från verksamheten bedöms inte påverka sjöns miljökvalitetsnorm. Sammanfattningsvis finner domstolen att lokaliseringen är lämplig.

Miljökonsekvensbeskrivningen kan godkännas.

Bästa möjliga teknik

Länsstyrelsen menar att odling med öppna kassar inte längre är bästa möjliga teknik.

I praxis har det anförts att det synes pågå ett teknikskifte inom fiskodlingsbranschen till förmån för framförallt landbaserade recirkulerande anläggningar, s.k. RASteknik, se bl.a. Mark- och miljööverdomstolens dom den 28 mars 2018 i mål M 10773-16. Likt nyss nämnda mål är det här fråga om betydande punktutsläpp och frågan om annan teknik än öppna kassar är fortfarande aktuell.

I det här målet har bolaget emellertid presenterat omfattande bevisning för att RAStekniken för närvarande inte är industriellt eller ekonomiskt tillgänglig för odling av matfisk. Bevisningen består bl.a. av yttrande från Jordbruksverket, Havs-och – Vattenmyndigheten (HaV), Finska Naturresursinstitutet samt sakkunnigförhör med Anders Kiessling, professor i Akvakultur vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Pekka Marttinen, konsult vid RAS Consulting och Jari Setälä, specialforskare vid Finska Naturresursinstitutet. All utredning, förutom den från HaV pekar på att RAS inte är en industriellt och ekonomiskt tillgänglig teknik i Sverige idag. Det kan nämnas att HaV uppger sig sakna kännedom om huruvida RAS-projekt är ekonomiskt bärkraftiga.

Enligt domstolens mening talar utredningen i målet sammantaget för att RAStekniken i dagsläget inte är industriellt tillgänglig eller ekonomiskt bärkraftig. En odling med öppna kassar synes för tillfället vara bästa möjliga teknik för den aktuella lokaliseringen i Siljan.

Sammanfattning

Mark- och miljödomstolen finner vid en sammantagen bedömning att den aktuella fiskodlingen i Siljan kan få fortsatt tillstånd. Med hänsyn till försiktighetsprincipen finner domstolen dock att den nuvarande verksamheten inte bör utökas. Bolagets yrkande i tredje rummet om fortsatt fiskodling i nuvarande omfattning ska därför bifallas. Domstolen har därvid förutom den nämnda försiktighetsprincipen även beaktat en möjlig framtida teknikutveckling de närmaste åren, vilken skulle kunna innebära att någon annan teknik än den nuvarande med öppna kassar kan aktualiseras. Bolaget har också föreslagit att domstolen skjuter upp frågan om slutliga villkor avseende uppsamling och rening av foderspill och fekalier från odlingskassar respektive fosforinnehåll i foder, utformning av odlingskassar och annan utrustning med avseende på rymningssäkerhet och rotering av odlingskassar inom verksamhetsområdet. Enligt domstolens mening bör bedömningen av och beslut i frågor om slutliga villkor inom ovanstående områden fattas av miljöprövningsdelegationen. Det finns behov av ett utökat verksamhetsområde för att genomföra bolagets föreslagna utredning om rotering av odlingskassar. Mark- och miljödomstolen anser att det är lämpligt att miljöprövningsdelegationen tar beslut om hur verksamhetsområdet bör utvidgas för att bolaget ska kunna utreda miljöpåverkan på botten under odlingskassarna om dessa roteras inom verksamhetsområdet.

Mark- och miljödomstolen finner därför att målet med hänsyn till vad som nu sagts samt till instansordningsprincipen ska återförvisas till miljöprövningsdelegationen för föreskrivande av villkor och därmed sammanhängande frågor såsom efterbehandling m.m. för slutlig reglering av tillståndet.

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 2 november 2020. Prövningstillstånd krävs. Peter Winge Annika Billstein Andersson _____________

I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Peter Winge, ordförande, och tekniska rådet Annika Billstein Andersson samt de särskilda ledamöterna Åsa Ahlgren och Agneta Melin. Föredragande har varit beredningsjuristen Maria Karlsson. Bilaga 1 NACKA TINGSRÄTT INKOM: 2020-01-02 MÅLNR: M 15-20 AKTBIL: 5 Sida 1 av 1 www.domstol.se Anvisningar för överklagande MMD-02 – Dom i överklagade mål och vitesmål • Producerat av Domstolsverket, Avd. för domstolsutveckling • 2018-11 Hur man överklagar MMD-02 Vill du att domen ska ändras i någon del kan du överklaga. Här får du veta hur det går till. Överklaga skriftligt inom 3 veckor Ditt överklagande ska ha kommit in till domstolen inom 3 veckor från domens datum. Sista datum för överklagande finns på sista sidan i domen. Så här gör du 1. Skriv mark- och miljödomstolens namn och målnummer. 2. Förklara varför du tycker att domen ska ändras. Tala om vilken ändring du vill ha och varför du tycker att Mark- och miljööverdomstolen ska ta upp ditt överklagande (läs mer om prövningstillstånd längre ner). 3. Tala om vilka bevis du vill hänvisa till. Förklara vad du vill visa med varje bevis. Skicka med skriftliga bevis som inte redan finns i målet. 4. Lämna namn samt aktuella och fullständiga uppgifter om var domstolen kan nå dig: postadresser, e-postadresser och telefonnummer. Om du har ett ombud, lämna också ombudets kontaktuppgifter. 5. Skriv under överklagandet själv eller låt ditt ombud göra det. 6. Skicka eller lämna in överklagandet till markoch miljödomstolen. Du hittar adressen i domen. Vad händer sedan? Mark- och miljödomstolen kontrollerar att överklagandet kommit in i rätt tid. Har det kommit in för sent avvisar domstolen överklagandet. Det innebär att domen gäller. Om överklagandet kommit in i tid, skickar markoch miljödomstolen överklagandet och alla handlingar i målet vidare till Mark- och miljööverdomstolen. Har du tidigare fått brev genom förenklad delgivning, kan även Mark- och miljööverdomstolen skicka brev på detta sätt. Prövningstillstånd i Mark- och miljööverdomstolen När överklagandet kommer in till Mark- och miljööverdomstolen tar domstolen först ställning till om målet ska tas upp till prövning. Mark- och miljööverdomstolen ger prövningstillstånd i fyra olika fall.  Domstolen bedömer att det finns anledning att tvivla på att mark- och miljödomstolen dömt rätt.  Domstolen anser att det inte går att bedöma om mark- och miljödomstolen har dömt rätt utan att ta upp målet.  Domstolen behöver ta upp målet för att ge andra domstolar vägledning i rättstillämpningen.  Domstolen bedömer att det finns synnerliga skäl att ta upp målet av någon annan anledning. Om du inte får prövningstillstånd gäller den överklagade domen. Därför är det viktigt att i överklagandet ta med allt du vill föra fram. Vill du veta mer? Ta kontakt med mark- och miljödomstolen om du har frågor. Adress och telefonnummer finns på första sidan i domen. Mer information finns på www.domstol.se.

“

Så…Nu har jag försökt att spalta upp det så att det går att läsa. Det ingår en hel massa bilagor till dokumentet och för att läsa dem får ni leta reda på dem på Länsstyrelsens hemsida. Eller lada hem denna PDF

DOM – Slotts Lax Ladda ner

Märk att detta inte är ett inlägg som tar ställning till vare sig det ena eller andra, eller rätt eller fel i sak.

Mvh

Magnus Bozell – Fiska i Dalarna